Pepp March For Art 29th May kl.16 @Nytorget

Today’s March and Baptism

It happened! Today Saturday 29th may more than 100 persons marched in the streets of Södermalm to remind to its inhabitants how important for Stockholm creative workers are. A colorful crew of artists, dancers, video-makers, djs, musicians, researchers, actors, students, stylists, editors and so on walked with a very spirited and pepped attitude. The signs that were carried had slogans like, art is working and so are you, your creativity is free labour, your free-time became work, reclaim your money, because I’m worth it too and so on. The march started from Nytorget with a dance and the carrying of the immaterial flags and it ended with the celebration of the baptism of the child of art and life, the result of the successful marriage that has been celebrated during past year’s pepp march. See you later tonite at crystal gallery and Bastard.

THE BAPTISM

För ungefär ett år sedan fick jag det ärovördiga uppdraget att viga Konsten och Livet in i det äkta ståndet, ett äktenskap som visat sig vara så lycklig att de båda har kommit att bli oskiljaktiga och en och densamma. Konsten och Livet har sammanfallit. Poesin har blivit livets modersmål, poesi – här i den grekiska betydelsen av ordet förstått som frambringande. Poesin och Konsten är varje liten veckning på Livets kropp – varje liten rörelse som får den att framträda.  Men detta äktenskap mellan Konsten och Livet resulterade inte enbart i deras bådas förening och uppgående i varandra – för liksom Konsten frambringar livet, så skänker Livet av sig själv till konsten och det är detta dubbla skänkande som vi ska fira idag – födelsen och dopet av deras dotter.


Innan vi börjar ceremonin vill jag att vi åminner oss innebörden av denna handling. Att döpas är ingen dramatisk handling, med dopet avser man inte att förändra något utan bara att uppmärksamma det faktum att vi alltid redan uppgår i något, att vi inte rör oss ensamma i världen utan alltid i förhållande till något annat, till de andra. Dessa andra är alltså den gemenskap som vi inte kan avsvärja oss – en gemenskap som på en gång föregår och utgår ur var och en av oss, en gemenskap som alltid verkar underjordiskt som rötter i den fuktiga, svala och mörka mylla ur vilken våra enskildheter springer fram som knoppar om våren. Denna gemenskap är själva konstitutionen av vår omvärld – det allmänna intellekt som skapar den näring som världen lever av.

Och å barnets vägnar skall ni, Konsten och Livet, som barnets beskyddare, affirmera denna nödvändiga gemenskap genom att överlämna henne åt det allmänna intellekt som hon alltid redan är en del av, det allmänna intellekt som är den kognitiva kraft som konstituerar det värde som denna värld vilar på, och ni [till församlingen] ska fira denna förening med ett fyrfaldigt leve:

HIPP HIPP! (HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!)

Vattnet som jag häller över ditt huvud är tecknet för den näring, blodet som rinner genom denna gemenskaps ådror, det blod och de ådror – den kropp som du själv är. Och härmed skänker vi dig – i ditt, mitt och den heliga gemenskapens namn – det namn du alltid har burit  – A-nomos den utan namn, den utan lag.

Förra året innan Anomos ännu var född krävde vi av Stockholm att ta sitt ansvar inför henne – att förse henne med ett barnbidrag – en garanterad inkomst, men för att göra klart vad detta innebär måste vi visa vem hon egentligen är: Anomos är varje blinkning eller viftande på höften; varje ord som föds vid varje människas läppar och varje tanke som tänks i det tysta, Anomos är det dolda prekära arbete, den underjordiska aktivitet, det diffusa sociala samarbete som skapar det ekonomiska värde som denna värld vilar på, ett värde som hon ännu inte har någon del i.